Jag tog upp renässansen i det tidigare inlägget, men blev snabbt sugen på att fördjupa mig i ämnet. Renässansen är ju trots allt min favoritepok, så varför inte? Men jag funderade lite kring vem och vad jag skulle skriva om härnäst. Men svaret var redan så självklart. Leonardo da Vinci. En av de mest intressanta personerna genom historiens långa århundraden.
Men vad är det som gör honom så märkvärdig då? Jo, det ska jag förklara för er. I det här inlägget fokuserar jag på hans konst, i ett annat ska jag skriva mer om hans vetenskap. Men låt oss gå tillbaka till början. Leonardo di Ser Piero da Vinci, som hans fullständiga namn löd, föddes den 15 april år 1452 i Anchiano, en liten by belägen i Vinci i Toscana (tillhörde på den här tiden Florens). Han var utomäktenskaplig son till notarien Ser Piero, som man hör på namnet - som utomäktenskapligt barn fick man inte ärva sin faders efternamn. Istället fick man efternamnet som berättade vilken stad man kom ifrån, da Vinci betyder nämligen från Vinci på italienska. Di Ser Piero var bara ett tilläggsnamn för att kunna identifiera människorna bättre, om det var så att Leonardo da Vinci inte var ensam om sitt namn så var det bra för skattemyndigheterna att veta vem som var vem och inte blanda ihop dem. Hans mor, Caterina, var en bondkvinna. Han tillbringade sina första fem år i Anchiano med sin mor och far, men sedan ger sig modern av för att gifta sig med en annan man. Från och med 1457 bor han med sin far, morföräldrar och morbrodern i staden Vinci och har flyttat ifrån Anchiano. Hans far hade gift sig med en sextonårig flicka vid namn Albiera Amadori, men han gifter sedan om sig när Leonardo fyllt 16 med den tjugoåriga flickan Francesca Lanfredini. Totalt hade han 17 syskon, som ett resultat av sin faders många äktenskap med många olika kvinnor. Men man kan alltså kort och gott säga att Leonardo under sina unga år introduceras till nya kvinnor, kvinnor som alla på sitt sätt bidrar till att fylla ut saknaden efter sin mor. Att ha ett antal kvinnor i sitt liv och många modersymboler är enligt den kända psykologen Sigmund Freud en av de vanligaste faktorerna psykologiskt sett att män blir homosexuella, vilket det ryktades om att Leonardo var. Detta återkommer vi till lite senare dock, men bara ett spännande att Freuds exempel för denna teori byggde på Leonardos situation. Mer om detta finns i Bradley Collins bok "Leonardo, Psychoanalysis and Art History" som beskriver Freuds teori om att Leonardo var homosexuell, han refererar bland annat till ett minne som Leonardo skrivit ned.
Leonardos födelsehem i Anchiano, Vinci. Här föddes han den 15 april år 1452.
Leonardo började redan från tidig ålder visa begåvning inom många olika områden. Han sägs ha varit duktig på att spela luta, sjunga och läsa poesi. Han började även att teckna tidigt och intresserade sig för naturen. Han tecknade av miljön omkring honom och fascinerades av växter och djur, men han tyckte även om att rita av människor. Omkring år 1466, endast 14 år gammal, uppmärksammades hans extraordinära talanger och han sattes i lära hos den florentinske skulptören, målaren och guldsmeden Andrea del Verrocchio tillsammans med Domenico Ghirlandaio, Pietro Vannucci som mest var känd som Perugino, Sandro Botticelli och Lorenzo di Credi. Han var med och målade Jesu dop, där han fick äran att måla en av änglarna - och när man iakttar tavlan så ser man hur unik Leonardo var. Han överträffade sin lärare och mentor Andrea, så mycket att han svor på att han aldrig mer skulle måla igen.
En skiss av det toskanska landskapet som visar Leonardos fascination av hans egen hemmiljö.
Förutom naturen, växter och djur tyckte Leonardo om att måla av människor och deras ansiktsuttryck. I denna skiss har han dock målat komiska och satiriska ansiktsuttryck, lite läskiga snarare?
Andrea del Verrocchios Jesu dop, ser ni ängel till vänster med den långa klänningen? Den målade Leonardo, detta var hans första succé och stora framgång som hans karriär som konstnär. Men det skulle inte bli den sista heller...
När han fyllt 20 år 1472 blev han mästare och medlem i S:t Lukasgillet. Han börjar då göra mer utförliga skisser, men inga riktiga målningar. Fram till 1476 befinner han sig i en lugn tillvaro då han arbetar i sin egen takt för att bli en bättre konstnär, men då inträffar en händelse som kommer att förändra honom som konstnär helt och hållet. Han och tre andra unga män blir åtala för sodomi, som idag är ett begrepp för sexuella relationer med djur men som då innebar både det och att ha sex med människor av samma kön. Hur man kan ha fått reda på detta så fanns det nämligen brevlådor (tamburo på italienska) i Florens under denna tidsperiod som man kunde lämna lappar i. Genom detta system kunde man tipsa och på så sätt informerade om vad stadens invånare hade för sig, alltså skvaller. Genom denna tidiga föregångare till skvallerbloggarna så fick man ett anonymt tips om att Leonardo da Vinci och dessa tre män skulle ha haft sexuellt umgänge med en och samma man, guldsmeden och den manligt prostituerade Jacopo Saltarelli. Detta tips fick man i brevlådan vid Palazzo della Signoria. Alla blev alla frisläppta på ett villkor - att detta aldrig mer skulle inträffa, och de fick aldrig någonsin få in liknande tips igen i någon av brevlådorna. Detta inträffade dock redan igen redan den 7 juni samma år, men han blev ännu en gång frisläppt. Men den här gången på grund av att anklagelserna inte uppfyllde de krav som krävs för att en anklagelse ska kunna leda till fällning: alla anklagelser angående sodomi måste undertecknas vilket de här inte var. Sådana anklagelser kunde göras i hemlighet, men inte anonymt. En annan teori är att en av de anklagade, Leonardo Tornabuoni, var relaterad till Lorenzo de' Medicis, Florens ledare under den här tidsperioden. Lorenzos mor var faktiskt en Tornabuoni, så kanske blev de frisläppta av ren rädsla från domstolen om vad som skulle hända om de fällde någon som var relaterad till Medicéerna? Sodomi innebar dödsstraff, så Leonardo hade tur att inte bli fälld -vare sig händelsen faktiskt inträffade eller inte. Efter incidenten blev Leonardo mer skygg av sig, han gjorde inte mycket väsen av sig. Men det var efter detta som hans karriär som konstnär nådde sin absoluta höjdpunkt.
1478 lämnar han Andrea och samma år får han sin örsta kommission: att måla en altartavla för kapellet St Bernard i Palazzo Vecchio. År 1481 får han sin andra kommission, att måla en tavla, som fick namnet Herdarnas tillbedjan, för munkarna i San Donato i Scopeto. Båda tavlorna lämnar han ofullbordade, någonting han ofta gör. När han inte blir helt och hållet nöjd med någonting så lämnar han det ofta ogjort och fortsätter med nästa projekt istället, någonting han fick dåligt rykte för. Dock var han fortfarande respekterad för hur begåvad och duktig han var ändå, så det gjorde honom inte så mycket. 1482 träder han i tjänst hos Ludovico Sforza, hertig av Milano. Här verkar han som hovmålare, skulptör, arkitekt och arméingenjör fram till familjen Sforzas fall år 1499. I Milano målade han bland annat Madonnan i grottan, Dam med hermelin och Nattvarden. Efter Sforzas fall år 1499 flydde han till Mantua och sedan vidare till Venedig, där förs hans kunskaper som arméingenjör åter i bruk.
Dam med hermelin, från 1489-1490, föreställer Ludovico Sforzas älskarinna Cecilia Gallerani.
Nattvarden, troligen den mest kända målningen av Leonardo efter Mona Lisa. Denna målade han direkt på väggen i klostret Santa Maria delle Grazie. Det finns en stark nackdel med detta - tavlan förfaller mycket snabbare som en konsekvens av det fukt som tränger igenom väggarna. Restorationer har gjorts men har i de flesta fall gjort mer skada än nytta. Från 1495-1498.
Madonnan i grottan, fullbordad år 1486.
År 1500 beger sig Leonardo till Florens, men det blir en kort vistelse. Nåja, kort och kort, men hur som helst så sätts han två år senare i tjänst hos Cesare Borgia. Cesare var son till påven Rodrigo Borgia, som under den här tidsperioden tilltalades som Alexander Sixtus, hans påvenamn. Leonardo följer med Cesare på hans fälttåg, och under hans tjänst hos denne maktgalna man så uppfinner han en rad olika krigsmaskiner som bringade Borgia lycka, och framför allt tur, ute i krig. Efter familjen Borgias nederlag återvänder han till Florens. Här stannar han ända fram till 1508, och under sin period i Florens, där han påbörjade sin karriär som konstnär, så målar han sin mest kända målning - faktiskt den mest kända målningen i hela världshistorien. Mona Lisa, La Gioconda. Denna målar han under tre års tid, från 1503 till 1506. Mona Lisas mun är någonting han ständigt försökte förändra och förbättra, den penslades nämligen i flera omgångar under flera år.
Världshistoriens mest kända målning och mystiska leende, Mona Lisa - La Gioconda. 1506.
En av Leonardos krigsmaskiner, här är världens första pansarvagn. Nåja, en föregångare till den.
År 1508 återkallas han till Milano av stadens franske guvernör, Charles d'Amboise, och var under fem år sysselsatt med vetenskapliga studier och planerna för att bygga en kanal. Tillsammans med eleven om medhjälparen Francesco Melzi (han hade även en annan medhjälpare - Salai, men litet är känt om honom. Han sägs ha haft sexuella relationer med båda sina medhjälpare, om detta stämmer eller inte så kan man konstatera att han hade en bra relation till båda sina medhjälpare om man utgår från hans anteckningar där han skrivit fina saker om de båda. Speciellt med Salai sägs han ha haft en god och nära relation, men vem vet?) reste han år 1513 till Vatikanen i förhoppningar om påve Leo X:s välvilja och att vinna hans gunst, med framgångar. Lite är känt om hans arbete i Rom, förutom att han omgavs av intriger, men år 1517 reser han till Frankrike för att arbeta för kungen Frans I som ett resultat av dessa. I Frankrike är han mycket uppskattad och och beundrad, och han får tillfälle att arbeta i lugn och ro men samtidigt ägna tid åt sina vetenskapliga studier. Han arbetar i Frankrike ända fram till sin död den 2 maj år 1512 på det kungliga slottet Clos Lucé i Amboise, Indre-et-Loire, Frankrike. Efter sin död fick Salai många av sina verk, exempelvis Mona Lisa, och Malzi fick ärva hans anteckningsböcker.
För att försöka avsluta det här inlägget åt att ägna oss åt hans privatliv så finns tyvärr inte mycket att tillägga. Men det är känt att han hade många vänner under sitt liv, familjen Medici är en av dessa och de stödde honom ekonomiskt. Även matematikern Luca Pacioli, musikteoretikern Franchinus Gaffurius, adelskvinnan Isabella d'Este - markisinna av Mantua, adelskvinnan Beatrice d'Este - hertiginna av Milano, Marcantonio della Torre och den kände florentinske filosofen, författaren och politikern Niccoló Machiavelli var alla goda vänner till honom. Han verkar dock inte haft några nära relationer till kvinnor utöver de två d'Este systrarna, Beatrice och Isabella. Men i det stora hela är Leonardo en mystisk och skygg man vad gäller sitt privatliv, men det vi vet om hans konst är det enda vi behöver veta egentligen. För bara det säger oss vilket naturbegåvning och universalgeni han troligen var, på alla plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar