Spartacus, en rebell eller frihetskämpe?

Okej, det var ett tag sedan jag skrev. Jag är medveten om detta och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men vill även tacka er för hela 244 sidvisningar! Men någonting att komma ihåg att den här bloggen handlar mer om kvalitet än kvantitet, så jag skriver lite när jag känner för det för att få bra inlägg. Dessutom försvann ett helt inlägg som jag skrev för över en månad sedan, om familjen Borgia, så jag väntar med det samt inlägget om da Vinci's vetenskapliga upptäckter. Istället så ska jag skriva om en person som alla har hört minst en gång, Spartacaus.

Jag har nämligen tittat på tv-serien Spartacus en hel del nu på sistone, jag har blivit helt fast och ser nu faktiskt om serien. Mitt intresse för antiken har växt, och det tycks mig vara omöjligt att lämna den magiska, antika tillvaron man får ta del av i serien. Men mest har jag blivit intresserad av huvudkaraktären, Spartacus. I den romerska republikens ögon var han en rebell vars slavrevolt smutskastade Roms glans, men vad var han egentligen?

Låt oss börja med att få reda på vem denne omtalade man egentligen var. Spartacus föddes omkring 109.f.Kr i Thrakien, ett område som idag motsvarar delar av nuvarande Grekland, Bulgarien och Turkiet. I tv-serien är detta inte hans riktiga namn, utan han blir uppkallad efter en thrakisk kung i seriens första avsnitt. Det finns inga efterlämningar som tyder på ifall detta var ett smeknamn, så därför utgår man efter att Spartacus var hans tilltalsnamn. Någonting som dock är osäkert är ifall han verkligen kom ifrån Thrakien. Det finns nämligen en gladiatorstil vid namn thraker, där gladiatorn slåss med en rund sköld och ett kort svärd, alternativt en kniv, och detta kan ha förvirrat källorna gällande hans geografiska ursprung. Det finns dock inget annat ursprung som står angivet, så även där utgår man från den lilla information som finns. Någonting man dock vet med rätt så stor säkerhet (nackdelarna med historia är just att man aldrig helt säkert kan veta ifall någonting faktiskt har inträffat) att han ska ha tjänat som soldat i de romerska legionerna, men förslavades därefter och blev senare såld till gladiatorskolan Lentulus Batiatus i Capua, där han tränades till  gladiator. Någonting som stämmer överens i serien enligt många källor är att han lämnade de romerska legionerna, han var en så kallad fugitivus, alltså en deserter och bestraffades då genom att bli ifråntagen sin frihet. Litet är känt om hur det gick för honom på gladiatorskolan, inte heller vet man om någta eventuella segrar på arenan - någonting som framgår väldigt tydligt i serien. Det enda man vet är att han år 73.f.Kr. planerade en komplott med en grupp andra gladiatorer, de ville rymma. De lyckadesgenom att få tag på köksredskap och därmed kämpa sig förbi de hinder som stod emellan dem och portarna som skulle leda dem ut från gladiatorskolan. De förrådde alltså sin lanista Gnaeus Cornelius Lentulus Batiatus, som i serien går efter namnet Quintus Lentulus Batiatus. De plundrade därefter områden i närheten av Capua, och många andra slavar anslöt sig till dem. De förflyttade sig inom kort till en mer försvarbar ställning i skuggan av vulkanen Vesuvius, i närheten av dagens Neapel och som då hette Neapolis.

De förrymda slavarna valde Spartacus, Oenomaeus och Crixus som sina ledare, och senare räknades även Gannicus och Castus som en av dessa. Spartacus egentliga huvudsyfte var inte att förödmjuka den Romerska republiken, utan att leda slavarna ut ur områden kontrollerade av Rom. Men i och med att fler anslöt sig till dem, så uppstod olika intressen och därför blev det en hel del plundringar även i områdena runt Vesuvius. De förrymda slavarna bidrog alltså till en slavrevolt, som ledde till det det tredje servila kriget. Senaten såg mycket allvarligt på detta, just för att det fanns såpass många slavar  i republiken under den här tidsperioden, och de fruktade att allt fler skulle ansluta sig till Spartacus. Någonting senaten inte förutspådde var hur skickliga Spartacus och hans krigare var, så de sände den oerfarne Gaius Claudius Glaber med en milisstyrka om 3000 man för att få ett slut på upproret. De verkar ha ignorerat faktumet att dessa var förrymda slavar och främst gladiatorer, och därför överraskades de fullständigt under en nattlig räd där de flesta soldater dödades i sömnen, även Claudius själv. Efter denna framgång ska antalet förrymda slavar ha växt till 120 000. Kort därefter besegrade de två romerska legioner.

De militära framgångarna fortsatte, mycket tack vare hans erfarenhet inom de romerska legionerna. Många av hans anhängare var dock oerfarna, så därför lät han den grupp av gladiatorer träna bland dem att träna de mindre erfarna. Detta gjorde att han fick en grundutbildad armé på kort tid.

Underbart är som ni känner till kort, och redan år 71.f.Kr. var slutet kommen för Spartacus och hans armé. Det började med att den romerska senaten sände efter Gellius Publicola och Gnaeus Cornelius Lentulus Clodianus med två legioner vardera mot Spartacus. Samtidigt möttes han av ett bakslag, då den galliske gladiatorn Crixus, en av hans närmsta män, lämnade huvuddelen av armén tillsammans med 30 000 man för att plundra Italien, medan Spartacus ville lämna landet och ta sig in i Gallien. Crixus besegrades och blev sedan dödad under stridigheter med Publicolas styrkor. Spartacus besegrade senare båda befälhavarna och dess legioner. När hans armé senare befann sig i relativ säkerhet ändrade sig Spartacus av okända anledningar och vände tillbaka söderut, någonting som anses vara det största misstaget han någonsin begått - och även ett misstag som han senare skulle få ångra.

Ännu två romerska legioner besegrades under befäl av Marcus Licinius Crassus, under den här tidpunkten Roms mest förmögna man, och i slutet av 72.f.Kr. slog sig Spartacus och det som återstod av hans armé läger i Rhegium, vid Messinasundet. Här träffade Spartacus pirater, som enligt källor ska ha kommit från Cilicia, nuvarande Turkiet. Han gjorde en uppgörelse med dessa, och de skulle enligt överenskommelsen föra hans anhängare till Sicilien. Denna uppgörelse gick dock aldrig i lås, utan de blev förrådda. Crassus lyckades nu med hjälp av åtta legioner isolera Spartacus armé i Kalabrien, men Spartacus lyckades bryta igenom och ta sig in i Brundisium. Crassus han dock ikapp slavarmén år 71.f.Kr. vid Lucania, och besegrade dem slutligen i ett slag vid floden Silarus. Runt 5000 slavar flydde slaget, men dessa besegrades senare av Pompejus. Cirka 6600 slavar sägs ha överlevt slaget enligt källorna, och avrättades genom korsfästning utmed Via Appia mellan Brundisium och Rom. Källorna berättar även att Spartacus stupade i slaget, men hans kropp hittades aldrig så detta är inte helt och hållet bekräftat. Han kan möjligtvis ha blivit korsfäst som de närmare 7000 slavarna som överlevde slaget. 

Hursom innebar detta slutet för det uppror som skakat Rom under ett par år, och när man då talade om Spartacus så fruktade man honom. Men var han en blodtörstig rebell? Kan han inte på ett sätt varit en frihetskämpe, även om hans metoder kan ifrågasättas? Hans syfte var ju att föra slavarna i säkerhet utanför den Romerska republiken, så att de kunde leva ett liv i frihet. Men med detta huvudsyfte följer även uppoffringar, och död och plundringar var konsekvenser av hans strävan efter frihet. Men man får vara överseende med den tidsperiod han faktiskt levde i. Det fanns ett oerhört stort motstånd för hans armé, och plundringar var på ett sätt nödvändigt för att förse armén med vapen, mat, vatten och vindskydd. Därför ser jag inte Spartacus som en tyrann, utan som en hjälte som inspirerat så himla många människor genom historiens århundraden som drömt om frihet.

Så här skildras Spartacus och hans armé i tv-serien Spartacus av STARZ. I mitten på bilden ser vi då Spartacus, som spelas av Liam McIntyre i säsong 3 och 4, och som är personen som pryder bilden, men som i säsong 1 spelades av den numera avlidne Andy Whitfield. Till höger ser vi Crixus, som spelas av Manu Bennett, och till vänster ser vi Gannicus som spelas av Dustin Clare.

Här är däremot en antik mosaikmålning av just gladiatorer. Vem vet, det kanske är lanistan Quintus Lentulus Batiatus som är mannen klädd i vitt, och någon av gladiatorerna på bilden kanske är självaste Spartacus?

Leonardo da Vinci, livet och konsten

Jag tog upp renässansen i det tidigare inlägget, men blev snabbt sugen på att fördjupa mig i ämnet. Renässansen är ju trots allt min favoritepok, så varför inte? Men jag funderade lite kring vem och vad jag skulle skriva om härnäst. Men svaret var redan så självklart. Leonardo da Vinci. En av de mest intressanta personerna genom historiens långa århundraden.

Men vad är det som gör honom så märkvärdig då? Jo, det ska jag förklara för er. I det här inlägget fokuserar jag på hans konst, i ett annat ska jag skriva mer om hans vetenskap. Men låt oss gå tillbaka till början. Leonardo di Ser Piero da Vinci, som hans fullständiga namn löd, föddes den 15 april år 1452 i Anchiano, en liten by belägen i Vinci i Toscana (tillhörde på den här tiden Florens). Han var utomäktenskaplig son till notarien Ser Piero, som man hör på namnet - som utomäktenskapligt barn fick man inte ärva sin faders efternamn. Istället fick man efternamnet som berättade vilken stad man kom ifrån, da Vinci betyder nämligen från Vinci på italienska. Di Ser Piero var bara ett tilläggsnamn för att kunna identifiera människorna bättre, om det var så att Leonardo da Vinci inte var ensam om sitt namn så var det bra för skattemyndigheterna att veta vem som var vem och inte blanda ihop dem. Hans mor, Caterina, var en bondkvinna. Han tillbringade sina första fem år i Anchiano med sin mor och far, men sedan ger sig modern av för att gifta sig med en annan man. Från  och med 1457 bor han med sin far, morföräldrar och morbrodern i staden Vinci och har flyttat ifrån Anchiano. Hans far hade gift sig med en sextonårig flicka vid namn Albiera Amadori, men han gifter sedan om sig när Leonardo fyllt 16 med den tjugoåriga flickan Francesca Lanfredini. Totalt hade han 17 syskon, som ett resultat av sin faders många äktenskap med många olika kvinnor. Men man kan alltså kort och gott säga att Leonardo under sina unga år introduceras till nya kvinnor, kvinnor som alla på sitt sätt bidrar till att fylla ut saknaden efter sin mor. Att ha ett antal kvinnor i sitt liv och många modersymboler är enligt den kända psykologen Sigmund Freud en av de vanligaste faktorerna psykologiskt sett att män blir homosexuella, vilket det ryktades om att Leonardo var. Detta återkommer vi till lite senare dock, men bara ett spännande att Freuds exempel för denna teori byggde på Leonardos situation. Mer om detta finns i Bradley Collins bok "Leonardo, Psychoanalysis and Art History" som beskriver Freuds teori om att Leonardo var homosexuell, han refererar bland annat till ett minne som Leonardo skrivit ned.

Leonardos födelsehem i Anchiano, Vinci. Här föddes han den 15 april år 1452.

Leonardo började redan från tidig ålder visa begåvning inom många olika områden. Han sägs ha varit duktig på att spela luta, sjunga och läsa poesi. Han började även att teckna tidigt och intresserade sig för naturen. Han tecknade av miljön omkring honom och fascinerades av växter och djur, men han tyckte även om att rita av människor. Omkring år 1466, endast 14 år gammal, uppmärksammades hans extraordinära talanger och han sattes i lära hos den florentinske skulptören, målaren och guldsmeden Andrea del Verrocchio tillsammans med Domenico Ghirlandaio, Pietro Vannucci som mest var känd som Perugino, Sandro Botticelli och Lorenzo di Credi. Han var med och målade Jesu dop, där han fick äran att måla en av änglarna - och när man iakttar tavlan så ser man hur unik Leonardo var. Han överträffade sin lärare och mentor Andrea, så mycket att han svor på att han aldrig mer skulle måla igen.

En skiss av det toskanska landskapet som visar Leonardos fascination av hans egen hemmiljö.

Förutom naturen, växter och djur tyckte Leonardo om att måla av människor och deras ansiktsuttryck. I denna skiss har han dock målat komiska och satiriska ansiktsuttryck, lite läskiga snarare?

Andrea del Verrocchios Jesu dop, ser ni ängel till vänster med den långa klänningen? Den målade Leonardo, detta var hans första succé och stora framgång som hans karriär som konstnär. Men det skulle inte bli den sista heller...

När han fyllt 20 år 1472 blev han mästare och medlem i S:t Lukasgillet. Han börjar då göra mer utförliga skisser, men inga riktiga målningar. Fram till 1476 befinner han sig i en lugn tillvaro då han arbetar i sin egen takt för att bli en bättre konstnär, men då inträffar en händelse som kommer att förändra honom som konstnär helt och hållet. Han och tre andra unga män blir åtala för sodomi, som idag är ett begrepp för sexuella relationer med djur men som då innebar både det och att ha sex med människor av samma kön. Hur man kan ha fått reda på detta så fanns det nämligen brevlådor (tamburo på italienska) i Florens under denna tidsperiod som man kunde lämna lappar i. Genom detta system kunde man tipsa och på så sätt informerade om vad stadens invånare hade för sig, alltså skvaller. Genom denna tidiga föregångare till skvallerbloggarna så fick man ett anonymt tips om att Leonardo da Vinci och dessa tre män skulle ha haft sexuellt umgänge med en och samma man, guldsmeden och den manligt prostituerade Jacopo Saltarelli. Detta tips fick man i brevlådan vid Palazzo della Signoria. Alla blev alla frisläppta på ett villkor - att detta aldrig mer skulle inträffa, och de fick aldrig någonsin få in liknande tips igen i någon av brevlådorna. Detta inträffade dock redan igen redan den 7 juni samma år, men han blev ännu en gång frisläppt. Men den här gången på grund av att anklagelserna inte uppfyllde de krav som krävs för att en anklagelse ska kunna leda till fällning: alla anklagelser angående sodomi måste undertecknas vilket de här inte var. Sådana anklagelser kunde göras i hemlighet, men inte anonymt. En annan teori är att en av de anklagade, Leonardo Tornabuoni, var relaterad till Lorenzo de' Medicis, Florens ledare under den här tidsperioden. Lorenzos mor var faktiskt en Tornabuoni, så kanske blev de frisläppta av ren rädsla från domstolen om vad som skulle hända om de fällde någon som var relaterad till Medicéerna? Sodomi innebar dödsstraff, så Leonardo hade tur att inte bli fälld -vare sig händelsen faktiskt inträffade eller inte. Efter incidenten blev Leonardo mer skygg av sig, han gjorde inte mycket väsen av sig. Men det var efter detta som hans karriär som konstnär nådde sin absoluta höjdpunkt.

1478 lämnar han Andrea och samma år får han sin örsta kommission: att måla en altartavla för kapellet St Bernard i Palazzo Vecchio. År 1481 får han sin andra kommission, att måla en tavla, som fick namnet Herdarnas tillbedjan, för munkarna i San Donato i Scopeto. Båda tavlorna lämnar han ofullbordade, någonting han ofta gör. När han inte blir helt och hållet nöjd med någonting så lämnar han det ofta ogjort och fortsätter med nästa projekt istället, någonting han fick dåligt rykte för. Dock var han fortfarande respekterad för hur begåvad och duktig han var ändå, så det gjorde honom inte så mycket. 1482 träder han i tjänst hos Ludovico Sforza, hertig av Milano. Här verkar han som hovmålare, skulptör, arkitekt och arméingenjör fram till familjen Sforzas fall år 1499. I Milano målade han bland annat Madonnan i grottan, Dam med hermelin och Nattvarden. Efter Sforzas fall år 1499 flydde han till Mantua och sedan vidare till Venedig, där förs hans kunskaper som arméingenjör åter i bruk.

Dam med hermelin, från 1489-1490, föreställer Ludovico Sforzas älskarinna Cecilia Gallerani.

Nattvarden, troligen den mest kända målningen av Leonardo efter Mona Lisa. Denna målade han direkt på väggen i klostret Santa Maria delle Grazie. Det finns en stark nackdel med detta - tavlan förfaller mycket snabbare som en konsekvens av det fukt som tränger igenom väggarna. Restorationer har gjorts men har i de flesta fall gjort mer skada än nytta. Från 1495-1498.

Madonnan i grottan, fullbordad år 1486.

År 1500 beger sig Leonardo till Florens, men det blir en kort vistelse. Nåja, kort och kort, men hur som helst så sätts han två år senare i tjänst hos Cesare Borgia. Cesare var son till påven Rodrigo Borgia, som under den här tidsperioden tilltalades som Alexander Sixtus, hans påvenamn. Leonardo följer med Cesare på hans fälttåg, och under hans tjänst hos denne maktgalna man så uppfinner han en rad olika krigsmaskiner som bringade Borgia lycka, och framför allt tur, ute i krig. Efter familjen Borgias nederlag återvänder han till Florens. Här stannar han ända fram till 1508, och under sin period i Florens, där han påbörjade sin karriär som konstnär, så målar han sin mest kända målning - faktiskt den mest kända målningen i hela världshistorien. Mona Lisa, La Gioconda. Denna målar han under tre års tid, från 1503 till 1506. Mona Lisas mun är någonting han ständigt försökte förändra och förbättra, den penslades nämligen i flera omgångar under flera år.

Världshistoriens mest kända målning och mystiska leende, Mona Lisa - La Gioconda. 1506.

En av Leonardos krigsmaskiner, här är världens första pansarvagn. Nåja, en föregångare till den.

År 1508 återkallas han till Milano av stadens franske guvernör, Charles d'Amboise, och var under fem år sysselsatt med vetenskapliga studier och planerna för att bygga en kanal. Tillsammans med eleven om medhjälparen Francesco Melzi (han hade även en annan medhjälpare - Salai, men litet är känt om honom. Han sägs ha haft sexuella relationer med båda sina medhjälpare, om detta stämmer eller inte så kan man konstatera att han hade en bra relation till båda sina medhjälpare om man utgår från hans anteckningar där han skrivit fina saker om de båda. Speciellt med Salai sägs han ha haft en god och nära relation, men vem vet?) reste han år 1513 till Vatikanen i förhoppningar om påve Leo X:s välvilja och att vinna hans gunst, med framgångar. Lite är känt om hans arbete i Rom, förutom att han omgavs av intriger, men år 1517 reser han till Frankrike för att arbeta för kungen Frans I som ett resultat av dessa. I Frankrike är han mycket uppskattad och och beundrad, och han får tillfälle att arbeta i lugn och ro men samtidigt ägna tid åt sina vetenskapliga studier. Han arbetar i Frankrike ända fram till sin död den 2 maj år 1512 på det kungliga slottet Clos Lucé i Amboise, Indre-et-Loire, Frankrike. Efter sin död fick Salai många av sina verk, exempelvis Mona Lisa, och Malzi fick ärva hans anteckningsböcker. 

För att försöka avsluta det här inlägget åt att ägna oss åt hans privatliv så finns tyvärr inte mycket att tillägga. Men det är känt att han hade många vänner under sitt liv, familjen Medici är en av dessa och de stödde honom ekonomiskt. Även matematikern Luca Pacioli, musikteoretikern Franchinus Gaffurius, adelskvinnan Isabella d'Este - markisinna av Mantua, adelskvinnan Beatrice d'Este - hertiginna av Milano, Marcantonio della Torre och den kände florentinske filosofen, författaren och politikern Niccoló Machiavelli var alla goda vänner till honom. Han verkar dock inte haft några nära relationer till kvinnor utöver de två d'Este systrarna, Beatrice och Isabella. Men i det stora hela är Leonardo en mystisk och skygg man vad gäller sitt privatliv, men det vi vet om hans konst är det enda vi behöver veta egentligen. För bara det säger oss vilket naturbegåvning och universalgeni han troligen var, på alla plan. 

Renässansen - en återfödelse

I det tidigare inlägget kom jag in på begreppet renässansen. Jag talade om mitt intresse för renässansens arkitektur, men vad innebär renässansen? Renässansen härstammar från franskans renaissance, som betyder återfödelse. Men vad var det som föddes på nytt? Jo, antiken. Under renässansens glömdes många av medeltidens stränga ideal, som bland annat människosynen. Människan var inte mer än en del av Guds stora skapelse, och hennes plikt var att ägna sitt liv åt att tjäna honom. Detta var en följd av kristendomens spridning och allting från antiken sågs som hädiskt och glömdes bort, eller snarare förstördes. Under renässansen så uppstod ett nytt tänkande i staden Florens, belägen i Toscana i centrala Italien. Det var där renässansen kunde blomma fritt och sedan spridas över hela Italien, och efter renässansens seger i Italien så spreds den senare vidare till Europa. Detta nya tänkande förenade Europa och uppmuntrade befolkningen att det var dem som stod i centrum, ingen kyrka eller rik herre hade inte rättigheten att varken förtrycka, lura eller bestämma över dem. De var människor, kreativa människor, och med deras händer kunde de skapa det vackraste av alla ting. Och de hade framförallt rättigheter (det var under renässansen begreppet humanism började yttra sig).

Nu blev det lite förvirrande här. Låt oss gå tillbaka från början. När började renässansen? Det var inte så att renässansen uppstod över en dag. Det gjorde den definitivt inte. Det var en övergångsperiod, och förändringarna skedde långsamt. Men man brukar säga att den började under 1300-talet - det var då författare som Dante Alighieri, Giovanni Boccaccio och Francesco Petrarca alla var verksamma i Florens. Dock räknas Dante och Petrarca in som medeltidsförfattare, medan Boccaccio anses som den som inledde renässansen med den första novellen. Men Dante bidrog till det italienska skriftspråket, och Petrarca gav upphov till sonetter. Så de båda var något utöver de vanliga medeltidsförfattarna, men samtidigt spelade religionen ändå en stor roll hos de båda och platsar därför inte riktigt i renässansen.

Men vad var det renässansen stod för? Renässansen som historisk epok stod för de gamla antika idealen om människans värdighet, hennes rättigheter och hur kreativ hon var. Människan hamnade i fokus istället för Gud, därför förlorade kyrkan mycket av sin makt, och sina rikedomar för den delen, och det gamla feodalsamhället avtog sakta men säkert. Man såg tillbaka på människans guldålder, antiken, och reflekterade hur de levde. Där fanns det ingen religion som hindrade dem, allting verkade så mycket bättre än det stränga liv man levde i hela Europa som helt och hållet kretsade kring tron. Istället fanns det konst, arkitektur, skulptur, vetenskap, filosofi och litteratur - konstformer där folk hade rätten att uttrycka sig själva. Detta hade helt och hållet fallit i glömska under medeltiden, det ansåg som hädiskt och utbildningen fanns bara till för de rika så majoriteten av befolkningen av Europa var analfabeter. Man studerade gamla antika texter och det var så idealen kom tillbaka, och det var med lärdom av dessa texter och dokument som nya begrepp uppstod. Såsom humanism, exempelvis. Det var en liten kort beskrivning om vad renässansen som tidsepok innebar, men hur kom det sig att den uppstod just i Florens?

Florens - även känt som renässansens vagga vad gäller främst litteratur, konst och arkitektur, men även vetenskap. På italienska heter staden Firenze.

Florens hade under 1300-talet ökat sitt inflytande ekonomiskt sett både via handel, men även för att det fanns många bankirer i staden. Det fanns med andra ord väldigt många människor som var rika i den här staden. Detta var den viktigaste faktorn att renässansen uppstod just här, där det finns rika människor finns det jobb för konstnärer och arkitekter. I Florens, och alla andra städer under den här tidpunkten, pågick en ständig tävling om vem som hade det vackraste palatset och vem som hade flest porträtt av sina familjemedlemmar. Här kunde man försörja sig som konstnär och arkitekt, och på alla storslagna fester som hölls kunde man läsa upp sina dikter och noveller och få betalt för det. Dock fanns det mer möjligheter för en konstnär och arkitekt, och därför sökte sig människor från hela landet till Florens föra att kunna försörja sig. Detta blev mer klart och tydligt när Medicéerna, en rik och inflytelserik bankirfamilj, kom till makten år Det var därför konsten och arkitekturen blomstrade just här - här fanns möjligheterna att kunna leva på det. Här fanns möjligheten att gå till stadsbiblioteken och gå igenom antika texter, för i Florens var de flesta såpass välbärgade att de kunde göra annat utöver att arbeta för att försörja sin familj om dagarna. De kunde göra annat också. Detta gjorde att Florens blev renässansens kulturcentrum.

Under senare delen av 1400-talet, framåt 1500-talet, så blev Rom och påven irriterade över Florens framgångar, och påven kämpade förgäves med att låta Rom återfå dess forna glans. Därför investerade påven allt han hade på nya projekt och begärda flera nya och storslagna byggen i staden, och kallade konstnärer åt att göra porträtt. Därav blev Rom den ledande staden i Italien kulturellt sett, och istället sökte sig konstnärer och arkitekter sig hit.

Men hur kom det sig att renässansen spred sig över Italien och sedan till Europa? Hur den spred sig från Florens till övriga Italien är en svårare fråga att besvara just för att det finns inget korrekt svar till det. En logisk förklaring är att Florens hade allianser med många regioner i Italien och hade bra kontakt med dessa. Alltså hade Florens ständigt besökare från olika delar av Italien, och besökarna som ofta var handelsmän och rika representanter eller diplomater kom dit inspirerades. De lät därför studerandet texterna och idealen från antiken och konsten och arkitekturen införas i sina hemstäder. Men någonting som också bidrog till spridningen inom landet är att inflytelserika familjer gifte bort sina döttrar till söner från fina familjer i andra regioner och därför kom regionerna i kontakt med renässansen, kort och gott. Rika familjer strävade ju alltid att överglänsa andra rika familjer, så även fast Florens var den ledande staden så spreds ju renässansen till andra städer. Trender kommer och går, visst?

Hur den spreds till Europa är däremot en lättare fråga att besvara. Under mitten av 1400-talet utvecklades boktryckarkonsten, så de antika texterna kunde spridas betydligt lättare än förut. De sprids då bättre till de olika regionerna i Italien, men även till Europa. Renässansen når sitt slut omkring år 1600, då är Florens tid som kulturcentrum sedan länge över och renässansen har ersätts med barocken. Men trots detta behåller Florens sin renässansarkitektur, och besöker man Florens idag så kan man nästan tro att man lever under renässansen.

Det finns så himla mycket att säga om renässansen, men det skulle bli ett alltför långt inlägg. Och då inlägget redan är alltför långt så avslutar vi det nu. Nu vet ni hur som helst renässansens grundpelar. Jag tänkte fördjupa mig lite i familjen Medici, speciellt Cosimo de Medici, och hur de kom till makten. Men något som också intresserar mig är påvarnas inflytande med utgångspunkten Rodrigo Borgia. De var en av de politiskt viktigaste familjerna under renässansen, Medici och Borgia. Och så skulle jag så gärna vilja berätta lite om renässansens viktigaste konstnärer, arkitekter, skulptörer och vetenskapsmän - Sandro Botticelli, Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael, och lite om deras liv och vad som sägs om deras personligheter. Många av dessa bär dessutom på hemligheter, och dessa hemligheter spekuleras det än idag kring.

Hur låter det?

Michelangelos "The Creation of Adam" är en av de viktigaste freskerna under renässansen, denna kan du belägen på taket i Sixtinska Kapellet, Rom. Från 1512. Bör jag nämna att han utsmyckade hela taket under bara fyra års tid? Det är ett femtiotal, kanske till och med närmare hundra fresker, vi talar om. Historien bakom detta är underhållande, men den tar vi en annan gång.

Här har vi min favoritmålning, "La Primavera" av Sandro Botticelli. Den målades under 1477-1482. Detta var kort innan Girolamo Savanarola väckte uppståndelse i Florens ur den religiösa aspekten år 1494. Botticelli påverkades något oerhört av detta, och under denna tidsperiod blev hans konst i princip enbart religiös - det var som att medeltiden hade återuppstått igen.

Att nämna Michelangelo och inte nämna hans karriär som skulptör vore lika orättvist som att prata om Martin Luther King och inte nämna "I have a dream...". Mest med tanke på att han främst sysslade med skulptur, så därför får ni ännu ett verk av Michelangelo i form av "La Pietá", belägen i Vatikanen. Konstruerad 1497-1499. En annan känd skulptur från Michelangelo är "David", kolla upp den på Google! Värt att upptäcka om ni inte har hört talas om den.

För ovanlighetens skull vill jag belysa Leonardo da Vincis framsteg inom vetenskapen och inte bara hans konst. Alla vet att han var en otroligt framgångsrik och duktig konstnär, alla har hört talas om Mona Lisa, men vet lika många om att han var en av de första sedan grekerna att studera anatomi? Den första att skissa hur fostret utvecklas i magen? Han och Michelangelo räknas som renässansens två universalgenier (universalgeni = en person som är expert inom flera områden), men Leonardo hade intelligensen på sin sida - vilket gjorde honom mer speciell än Michelangelo, som bemästrade praktiska ting som skulptur, arkitektur och konst och inte vetenskap som Leonardo. Visste ni att Leonardo skrev från höger till vänster, förresten? Av just den anledningen är hans iakttagelser i hans anteckningsbok svårare att tolka. 

Venetiansk arkitektur

En av de vackraste städer jag någonsin vistats i måste utan tvekan vara Venedig. Rom må vara min favoritstad hittills, men ett måste i livet är att besöka Venedig. Första gången jag var i Venedig var år 2011, jag var 15 år gammal och var på semester i Kroatien med min familj. Hotellet vi bodde på anordnade en dagsutflykt till Venedig, så jag, min lillasyster och far tog tillfället i akt och steg upp 05.30 på en fredagsmorgon och steg på bussen som skulle ta oss till en hamn. Från hamnen gick båten till Venedig, fast det skulle ta oss fyra timmar att åka dit. Bussresan hade bara tagit någon timme, så fyra timmar kändes som en evighet i jämförelse med en timme. Men både jag och min syster somnade och sov i tre timmar, så när vi vaknade befann vi oss i Venedig. Det var otroligt varmt, sådär varmt som det är i Italien i augusti månad om somrarna. Men det som slog mig först var hur slående vacker staden var, arkitekturen var så himla mäktig och ingen annan stad lik.

Det var den här synen jag möttes av när jag för allra första gången besökte Venedig för snart tre år sedan. 

Arkitekturen i Venedig har fått namnet "Venetiansk gotisk arkitektur" och är en typ av arkitektur där gotisk arkitektur har fått influenser av bysantinsk och morisk arkitektur. För er som inte är bekanta med bysantinsk arkitektur så är det begreppet på främst grekisk inspirerad arkitektur som användes inom det Bysantinska riket och som utvecklades vid sidan om den romerska arkitekturen när romarriket delades in i två delar år 395. Istanbul är ett exempel på en stad med bysantinsk arkitektur, som förr i tiden bar namnet Konstantinopel, men när Bysantinska riket ersattes av det Osmanska så förstördes mycket av den grekiska arkitekturen, då den ansågs att vara hädisk mot islam. Morisk arkitektur är arkitektur som likt den bysantinska användes under medeltiden, men den moriska var berber-islamsk och spansk-islamsk inspirerad. Den användes främst i Nordafrika och även Spanien. Gotisk arkitektur är väldigt svår att beskriva, så jag rekommenderar er att söka på "gothic architecture" för att få er en bild på hur den ser ut på ett ungefär. Men Venedig är kortfattat en stad vars arkitektur är dominerad av olika arkitekturformer som var populära under medeltiden. Olikt Florens, som är en stad som helt och hållet bygger på traditionell renässansarkitektur, så är Venedig en äkta medeltidsstad i italiensk anda. Jag som innan avgudade renässansarkitektur började nu se det fina i medeltidens arkitektur, och vilket vackert resultat man kan få ifall man kombinerar olika former med varandra. 

Ett väldigt bra exempel på just gotisk arkitektur. Väldigt dyster i vanlig form, men kombinerat med andra arkitekturformer kan resultatet bli storslaget. Bilden föreställer Reims katedral i Paris, Frankrike.

Och detta är väldigt utmärkande för bysantisk arkitektur, i detta fall inom det dåvarande ryska imperiet. St. Michael the Archangel Church i Kaunas, Litauen.

Och detta är då morisk arkitektur. Palatset i Alhambra, Granada, Spanien. 

Nu har ni fått bekanta er lite med både bysantinsk, gotisk och morisk arkitektur. Nu är det dags för er att få se lite äkta venetiansk arkitektur. Kan ni se influenserna av de arkitekturformer vi gått igenom?

En av de största broarna i Venedig, San Rialto. Denna byggdes visserligen under renässansen, men man använde fortfarande sig av den klassiska venetianska arkitekturen vid konstruktionen.

 Basilica di Santa Maria Gloriosa dei Frari, byggdes under mitten av 1300-talet.

Palazzo Ducale, Dogepalatset, uppfört 1309-1424.

Basilica di San Marco, Markuskyrkan, och en del av Piazza di San Marco, Markusplatsen. 

En första hälsning

Hej på er. Jag misstänker att ingen hittills lyckats hitta hit, men när ni väl gör det så vilja tillägna er det här inlägget som ett varmt välkomnande. Innan ni läser vidare kanske ni är lite nyfikna på vem jag är och varför den här bloggen finns. Jag kan börja med att berätta att mitt namn är Molly, jag är sjutton år fyllda men den nionde juni (vilket är om lite mindre än fyra månader) har lilla jag funnits i hela arton år. Jag bor i Stockholms län men inte i innerstaden, men det tar mig lite mer än tio minuter att åka till Slussen så jag har relativt nära till stan. Jag bor med min fina familj som består av en mamma, en pappa och två yngre systrar och går andra året på gymnasiet. Jag studerar den humanistiska linjen på Stockholms överlägset bästa skola, Kungsholmens gymnasium/Stockholms Musikgymnasium. På min fritid tränar jag en hel del, hänger med vänner, planerar framtida resor, spelar en hel del tv-spel och ser på filmer och tv-serier. Min största passion i livet är att skriva, och det vill jag hålla på med i resten av mitt liv. Jag har alltid haft lyckan att ha talangen att kunna omvandla känslor och tankar till vackra ord, någonting som jag kan tacka min mor för. Hon är nämligen författare, så man skulle kunna säga att det går i familjen.

Jag har inte ägt en blogg sedan flera år tillbaka, men jag tycker om att ha en plats där jag kan skriva lite allt möjligt. Jag har funderat på en dagbok ett tag nu, men till skillnad från att ha en dagbok där man skriver ned ytterst privata och personliga händelser i ens liv så vill jag skriva om sådant som intresserar mig. Jag är mycket intresserad av att skriva som jag nämnde innan, men jag tycker även om fotografi, historia, kultur, arkitektur, konst, litteratur, arkeologi och vetenskap. Bland annat, det finns helt enkelt en hel del som jag tycker är intressant. Så jag skulle vilja tillägna den här bloggen till mina intressen och både skriva lite litterära verk, som jag själv skrivit, men även inlägg där jag berättar om någonting ur exempelvis ett historiskt perspektiv. Så om du redan nu känner att du föredrar modebloggar så kan du redan nu tacka för dig, men om du gillar en blogg med ett varierat innehåll så välkomnar jag dig åter.

Jag hoppas att ni som planerar på att återvända kommer att finna mitt innehåll både intressant och läsvärt, och om det är någonting som ni tycker jag ska skriva om eller något annat ni vill att jag ska ta del av - lämna gärna en kommentar så att jag kan beröras av just din åsikt!

Det var allting för mig. Ha en fortsatt trevlig dag!